jag är en god medmänniska! först och främst avskyr jag när folk på bussen är så pass egoistiska och bekväma att de inte kan lyfta röven för att ge sätet till en bräcklig gammal dam eller herre på 100+ som knappt kan gå. hur svårt och jobbigt kan det vara att stå upp i max tio minuter för att underlätta för någon som har det tusen gånger värre, skäms!
idag på väg ner till körskolan gick jag förbi en man i rullstol som kämpade sig upp för backen och trots att jag hade brottom ner kunde jag inte ignorera att han hade det kämpigt. så jag drar ur hörlurarna och frågar vänligt om han behöver hjälp upp, med ett leende säger han snällt "nej tack, jag klarar mig". trots att han nekade min hjälp kände jag hur min karma sköt i höjden, det kändes rätt bra..
sankta jenny.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar