stammis

jag har blivit något av en stammis på carlings, då butikschefen (tror jag det är) kände igen mig när jag klev in i butiken för att köpa en väst idag. det känns både skrämmande och bra på samma gång, mer skrämmande dock. jag har liksom en tendens att, oavsett om jag har pengar or not, gå in i affären och strosa runder och beundra alla plaggen i minst 20 minuter. hade sedan ett snabbt och trevligt litet samtal efter han spottade min mindre smrickrande jobb-outfit under skinnjacka och halsduk. nevertheless, västen lär väl synas i senare skede, när jag väl använder den.

tänkte lägga upp någon spännande bild, men nä. SOLLY!